Utvärdering av självgående gräsklippare

Jag har nu testat den självgående gräsklipparen i tre dagar, den fick följande betyg:
samtliga moment poängsattes 1-5, 1= mycket dåligt 5= mycket bra

Åtkomst i ojämn terräng: 5
Gräsets jämnhet:             2
Snabbhet:                       5
Miljövänlighet                 5 (viss risk för övergödnig av fosfor finns)
Gräsmattans utseende     1 (liknar en golfbana med betydligt fler än 18 hål)

Slutomdöme: Den självgående gräsklipparen passar den som vill ha ett miljövänligt alternativ, få tid över för annat och har små krav på gräsmattans utseende.

Barn med hund

På hundutställnigarna jag var med på som liten fanns det en klass som hette "barn med hund" egentligen borde det kanske heta "hund med barn" istället. Här kommer i alla fall lite bilder på Doris och mormors hund Blanca, med och utan barn.

 

David har god hand med Blanca som ibland trasslar in sig i kopplet.

 Doris älskar att springa lös i skog och mark

Linnea går med Doris i koppel

 Här springer Linnea med Doris i koppel, en stund senare springer Doris med koppel utan Linnea.....

Doris är en i familjen nu och det känns som att hon har varit det väldigt länge.

Att lära genom att leka

Barnen har hjälpt mej hela dagen i trädgården, och genom att se på dem såg jag mej själv som liten. Jag rensade grävde i landet, Linnea såg till förtjusning en mask. Hon plockade sedan maskar, stora, långa, korta, röda och klibbiga i en egen burk. Hon var så lycklig. Sedan lärde hon David allt om var man hittar de bästa maskarna.

En stund senare dags för potatisen att sättas. Ungarna kivades om att få sätta just sin potatis i den fina gropen, och sedan vattna med slangen. -All lära genom att leka, okonstlat och naturligt.

Sedan elda ris och kvistar. David fick nästan aldrig nog av att kasta pinnar på elden. Det var också min favoritsyssla när jag var liten. Jag släpade alla kvistar jag kunde hitta och eldade
- jag drömde om att bli pyroman. Än är det inte för sent.