Det började skymma. Det tog några sekunder innan jag förstod vad som sprang framför oss på stigen. Var det en annan ryttare eller en stor hund? Inte förrän älgmamman klev ut framför oss förstod jag att det var kalven vi jagat i galopp. Elettra och jag stannade. Älgkon tog sin kalv åt sidan. Hon gömde hela sin stora kropp bakom en tall. Ljudlöst skrittade vi förbi.
Hon såg på mej, jag såg på henne. Vi hade en tyst överenskommele, vi såg inte varandra.
Den första september 2004 tillträdde jag och min man på den lilla gården i Björklinge socken i Uppland. Vi var nu ägare till ett bostadshus från 1929, ett brygghus från 1901, en loge och äldre ladugård i vinkel, ett "åsnehus" samt tillhörande 11 äppelträd, körsbärslund, plommonlund, bärbuskar och ca 8 hektar åkermark. Jag arbetar sedan 1991 som bebyggelseantikvarie. Här skriver jag om byggnadsvård, byggnadsrestaurering och om att omsätta teori till praktik.
onsdag 5 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Waoh, nästan som en haiku-dikt! Du borde skriva poesi!
SvaraRaderaSven
Håll till godo. Det kanske kommer mer
SvaraRadera