Midsommar i Dalarna

Genom åren som bosatt i Uppland har vi prövat på midsommar på Disagården, i Hammarskog, Skuttunge, Björklinge, Enåker och Älvkarleby. Hur har det varit? Älvkaleby har en jättehäftig majstång men inte mycket till folkdans. Skuttunge var folkligt och trevligt med chokladhjul och lotterier. Disagården har flera 1000 besökare, folkdansuppvisningar och folkmusik. Jag har svårt att se Disagården som ett firande efterom jag jobbat där i så många år, jag är van att hålla koll på om någon röker i buskarna eller om propparna håller för våffeljärnen. Efter flera försök att acceptera uppländsk midsommar kan jag bara konstatera att inte är som i Dalarna. I år beslöt oss Anders och jag för att fira midsommar "hemma" i Dalarna, något vi inte gjort sedan 1995. Vi fick folkdräkter, folkmusik, dans kring midsommarstången och naturligtvis sill. I Stumsnäs där vi var var det dessutom en behaglig avsaknad av turister, chokladhjul och lotterier. Jag fick dessutom vara med och ro kyrkbåt till Rättviks kyrka på midsommardagen, det gällde att hålla koll på årorna minsann. Att Kaaba skulle föla på självaste midsommardagen kunde ingen förutse - eller var det därför jag gjorde årets jordgubbstårta i form av sto med föl?