torsdag 13 augusti 2009

Äntligen en ridbana

Jag är uppvuxen med hästar men har aldrig haft ridbana hemma. Nu är drömmen om en egen ridbana sann. I februari månad påbörjades arbetet med den tilltänkta ridbanan, i samband med det även en yta stor som en ridbana som ska användas som geggfri vinterhage med bra botten.
Ett lass med aska en tidig februarimorgon.

I botten har vi aska från torvbränning, en biprodukt från värmeverket. Askan härdar och blir hård, lastbilslass efter lastbilslass med aska bildade botten. Runt 20 lass med bil + släp. Nu har askan härdat och blivit hård. Vi har vältat och kört med padda. Toppen är nu dressad med en decimeter grus, 0-8. Resultatet är en mjuk yta med hårt under, vattnet rinner undan direkt. Staketet är nästan klart och nu ska det bara målas. Ridbanan är redan oumbärlig, jag longerar och rider för fullt. Nu saknas bara några cavaletti så att vi kan löshoppa lite med ettåringarna.

Så här bra blev det!

Äntligen en ridbana

Jag är uppvuxen med hästar men har aldrig haft ridbana hemma. Nu är drömmen om en egen ridbana sann. I februari månad påbörjades arbetet med den tilltänkta ridbanan, i samband med det även en yta stor som en ridbana som ska användas som geggfri vinterhage med bra botten.
Ett lass med aska en tidig februarimorgon.


I botten har vi aska från torvbränning, en biprodukt från värmeverket. Askan härdar och blir hård, lastbilslass efter lastbilslass med aska bildade botten. Runt 20 lass med bil + släp. Nu har askan härdat och blivit hård. Vi har vältat och kört med padda. Toppen är nu dressad med en decimeter grus, 0-8. Resultatet är en mjuk yta med hårt under, vattnet rinner undan direkt. Staketet är nästan klart och nu ska det bara målas. Ridbanan är redan oumbärlig, jag longerar och rider för fullt. Nu saknas bara några cavaletti så att vi kan löshoppa lite med ettåringarna.

Så här bra blev det!