Kartöverlägg med storskifteskarta

Jag roade mej lite i photoshop med att göra ett enkelt kartöverlägg med 1765 storskifteskarta och dagens ekonomiska karta. Ett kartöverlägg kan man använda sig av för att se vilka historiska spår som är synliga i dagens landskap. Här kan man enkelt se att vägen har kvar sin struktur, vägen gick tidigare runt en liten höjd, numera skär vägen rakt igenom den bergsknallen. Läget för våran gård var bebyggt 1765. Vårat boningshus ligger ovanför bokstaven y i ordet Forsby på kartan. 1765 var det åker på den platsen. På platsen för ladugården däremot fanns det en kringbygd gård.

Det finns ett flertal kartprogram som är utformade för kartöverlägg. Med detta vill jag visa att man med vanligt photoshop och funktionen ändra opacitet kan göra kartöverlägg för hemmabruk.

Förändrad landskapsbild

På gården fanns förr tre björkar. Träden lär vara planterade runt 1901 men har nu drabbats av röta. Vi ville ta ner dem själva innan de ramlade ner okontrollerat. Två duktiga yrkesmän hjälpte till med hantverket. Johannes stod
på marken och Mats klättrade i träden och tog ner grenar uppifrån.

Geometrisk avmätning av Forsby 1694

Den äldsta kartan som jag har hittat från Forsby är en Geometrisk avmätning från 1694. Hela landet kartaldes systematiskt under 1600-talet, vilket bland annat drevs på av att statlig lantmäteriverksamhet bildades. Ibland karterades en hel socken eller by men ibland enbart en viss hemmanstyp ex prästgårdar.

Vilken information kan man då få av en sådan karta?

Först och främst kan vi se att det vid tiden fanns fyra gårdar i byn

Byn gränsade då liksom nu till Axlunda by i väster och Närlinge by i öster. I söder avgränsas byn av en å och Brunnby by.

En geometrisk avmätning säger mycket om markens beskaffenhet. Marken ungefär där vår gård nu är belägen betecknas såsom god lergjord, i söder mot ån  och närmast Närlinge finns grusjord och längst i norr finns mojord.

Åkermarken brukas som tvåskifte, det ser man genom att hälften av marken är gul och betecknas med ett B, hälften är grå och betecknas A. Tvåskiftes bruk innebar at hälften av marken såddes varje år och hälften av marken låg i träda. Marken som låg i träda användes för djuren att gå på som då både gödslade samt besrbetade ogräs. Varje gård har en del i varje åkerskifte, det finns beskrivet hur stor del varje gård har i varje skifte. Byområdet är inhägnat med gärdesgård och de två områdena med åker A och B är inhägnade som två separata fållor, detta för att djuren ska kunna hållas på utmarken i skogen eller på trädan men ej i byn där kålgårdar mm måste hållas skyddade från djuren.

Alla gårdar har rätt till var sin del i varje äng. Ängen har olika avkastning och det bedöms i antal lass per tunnland. Lilla ängen C ger 1 lass hårdvall, skogsängen eller ladängarna D ger 3 lass starrhö och byängen E ger 2 lass starrhö.

Skogen till denna by finns i norr intill allmänningen och består av medelmåttig gran och tallskog.

Avmätningen genomfördes i september och october 1694 av Petro Elvio.

Hur ser det ut idag?

Det mesta av ängsmarken är uppodlat till åkermark, det mesta av åkermarken är fortfarande åker. Byn ligger kvar med sin kärna på samma plats, mycket av vägstrukturen finns kvar. Över 300 år har gått men mycket är sig likt i strukturen.

Vad vi inte kan utläsa på denna karta är bebyggelsens struktur, de fyra små husen är endast symboler för att det fins fyra gårdar, inte att det ligger fyra hus på en rad. Vill man få upplysningar om bebygelse så är storskifteskartor ett bättre val.

Golvvärme inlaggt

Vi har valt vattenburen golvvärme i hela huset. Golvet är uppbyggt så här. OSB skiva under bjälkarna, vindväv, ekofiber i lösull, vindväv som håller isoleringen på plats, golvspån, golvvärmeplåt och slutligen värmerör. Nu är golvet klart för golvläggaren att göra sitt.

Isolering av golv

När vi hade bott i huset i något år lät vi fotografera alla rum med värmekamera. Mycket såg bra ut. Timmerväggarna, fönstren och taket hade väldigt lite läckage. När fotografen däremot fick se bilderna från golven så skrek han rakt ut, det måste ju vara jättekallt, det blåser rakt in. Vi visste redan utan kamera att det blåste rakt in, elräkningen från de första vintrarna bekräftade det och ändå hade vi knappt kylskåpstemperatur på golven. Vi har torpargrund och under trägolven fanns ett 18 cm tjockt utrymme som fordom var fyllt med sågspån. Tidens tand och mössens tänder har gjort att spånet har runnit bort och ersatts med storm.

Vi ville inte lägga in varken plast eller gullfiber i golven, planen var att hitta ett material som fungerar med husets termik i övrigt. Vi valde också att i samband med renoveringen låta lägga in vattenburen värme i form av golvvärme.

Golven har vi byggt upp enligt följande:
1. Träfiberskiva

2. Vindväv, som släpper igenom fukt men stoppar drag

3. Ekofiber i form av lösull, ca 20 cm

4.Avslutande vindväv som förhindrar att fibern dammar

5. Glespanel

6. Värmefördelningsplåtar med golvvärmeslang i

 7. Det gamla trägolvet återlaggt i något rum, parkett eller klinker i några rum.


Det gamla sågspånet är borttaget



Träfiberskiva ordentligt tätad mot grunden



 

Ekofiber



Värmefördelningsplåtar på plats

Det är detaljerna som gör det

 Strömbrytare och vägguttag från Renova skapar den rätta gammaldags känslan. Det finns betydligt mer exklusiva varianter i bakelit men dessa fick duga.

 Nästan varje rum i huset har en eldstad. Denna "minikakelugn" skapar den rätta spakänslan här i badrummet.

Vattenkranen från Oxford blev pricken över I! Tvålpumpen köpte jag på en trädgårds och inredningsbutik i Strängnäs.

Jag drömmer om belysning

Plötsligt är den bara här  - hösten. Utan att jag som vanligt har hängt med i svängarna så gäller det att uppgradera utrustningen. Fram med undanstoppade benreflexer, reflexvästar och hjälmreflexer. Det är ljust och fint när jag rider i väg men svart som natten när jag kommer hem.
Små barn i familjen gör det svårare at rida den ljusa tiden på dygnet, jag blir hänvisad till att rida efter läggdags - i mörker. Detta har aktualiserat frågan om belysning på  ridbanan, belysningen måste till och detta NU. Lite av arbetet är förberett, elkablar är nedgrävda och stolpar finns. Nu gäller det bara att invänta en ledig helg och två starka personer som kan hålla i jordborren.

Äntligen provduschat!

Nu är äntligen bottenvåningens duch och toalett färdig. Från ett utrymme med mögel, dålig ventilation och en känsla av ett trångt och mörkt utrymme har vi nu fått ett ljust, stort och välventilerat badrum.

Handfat och toalett kommer från Contea.

Rummet är på knappt 4 kvadratmeter men känns ändå väldigt stort. Duschens placering i en före detta garderob gör att utrymmet utnyttjas maximalt. Visst blev det mysigt?

Val av tvättställsblandare

Maya, Mora Classic, den snarlika blandaren från Tapwell eller Oxford. Det här blev tvättställsblandarna som "gick till final" i valet av kran till den nyrenoverade toaletten. Modet just nu när det gäller kranar är ganska stramt och mycket stilrena former. Vår renoverade toalett kommer att ha vissa inslag som knyter ann till husets 1920-tal såsom vitt fasat kakel, och även det rutiga golvet i svartvitt. Om jag skulle ha valt en tidstypisk blandare så skulle det ha blivit en tvågreppsblandare, snyggt förvisso men otroligt opraktiskt. Vi kommer att ha ett ganska stort handfat eftersom vi även använder toaletten som groventré. Valet av kran föll till slut på den läckra kranen "Oxford" bilden längst ner. Kranen går att svänga runt så att man även kan fylla hinkar och vattenkannor från handfatet. Kranen köptes på Barrolin byggnadsvård, se länk på listan här intill.

Balkong

Sommarens stora projekt har varit balkong. Sedan vi köpte huset för sju år sedan har vi fått leva med en balkongdörr ut i vida världen. Inte praktiskt och inte barnvänligt. Balkongen ses på långt håll och är det första intrycket man får av huset. Vi tittade på en hel del färdiga balkongräcken, och på bilder. Vi är mycket nöjda med resultatet. Balkongen ger ett intryck av broderi. Och i framtiden, när mina drömmar om en faluröd fasad och ett riktigt tegeltak har slagit in så kommer balkongen att te sig ännu bättre. Staketspjälorna till balkongen fick vi genom att låta ett lokalt snickeri i byn såga ut spjälorna utifrån en mall. Inspiration till balkongens utseende hittade vi från en bild av Disponent villan på Gullholmen, ni hittar bilden på www.voldstedlund.se

En överflödig dörr blev skafferi

Två dörrar in till köket behövdes inte, det blev "krockar" i dörrarna och svårt att möblera i hallen. Dörrarna har varit täckta med masonit som jag har tagit bort.
Dörrarna målades med vanlig vit linoljefärg.

På dörren som blev överflödig tog vi bort dörrhandtaget och byggde för den med hyllor. Dörren är inte igenspikad och åtgärden är helt reversibel. På andra sidan dörren står en garderob så risken att någon råkar gå rakt in i vårt skafferi är minimal.

Val av takfärg

Jag har prövat lite olika sorters färg på våra tak. Vi har pappspända tak, gamla pärlsponttak och nya tak med pärlspont. Ett av pärlsponttaken målade jag med linoljefärg. Det blev lite för blankt för min smak. När det var dags att måla papptaket funderade jag länge på färg. Det var tidigare limfärgsmålat och delvis målat med någon modernare variant. Jag tvättade ner så mycket som gick av limfärgen och kunde även skrapa försiktigt med en spackel. Taket målade jag sedan med Emulsionsfärg från Wibo. Färgen är baserad på vatten, linolja och cellulosalim. Den är vattenspädbar och fri från lösningsmedel. Jag tycker att färgen är lätt att måla med. PÅ papptaket mlade jag med rulle och på sponttaket med pensel. Penseln tvättar man i vatten.
Ytan blir så där äggskalsmatt och fin som jag vill ha den.
Färgen finns på www.kulturfarg.se

Här rivs träfiberskivorna med plastmattan bort. Plattorna var i gott skick. Gullfibern bakom däremot var svart av mögel. Grunden är torr och fin men reglarna behöver kompletteras för att få ett avstånd på 30 cm.

Ett huvudbry att lösa var ventilationen, planen var att göra en låda genom yttre och inre halen för att nå en yttervägg. Men vid rivning av det som liknade en garderob bakom toaletten stötte vi på en ledig kanal i skorstenen. Sotaren besiktigade den tomma kanalen och godkände den för att använda en Pax-fläkt i. Nu får vi ventilation mitt i duchen där det behövs som mest.

Nytt WC- en dröm som vaknar

WC och dusch på nedervåningen byggdes in i en del av hallen i början av 1980-talet. Det var ofta så man gjorde i hus som inte planerades för våtutrymmen från början, man tog en del av et annat rum. Toalettrummet var inte bara gammalt och slitet utan saknade ventilation samt hade hål i plastmattan och en unken lukt i väggarna. Trots att vi inte har använt duschen eller tillfört fukt på fem år så blev vi inte av med den unkna lukten. Utrymmet var också dåligt disponerat. Bakom toaletten fanns en konstig yta där antagligen en gammal värmepanna har funnits. Det utrymmet har använts för att klämma in en varmvattenberedare, en hydropress och en vattenrenare. Genom att installera jordvärme i huset fick vi varmvatten på nytt ställe och i stallet satte vi in en ordentlig hydrofor. Detta frigjorde utrymme bakom toaletten.

Planen är att riva ut allt gammalt material ner till timmerstomme / regelvägg och se att materialet är fritt från röta. Isolera golvet med ekofiber samt installera rör för vattenburen golvvärme. Dessa moment gör vi själva. Resterande arbete med nya rördragningar, uppbyggnad av väggar och tätskikt, el, kakling mm görs av en firma. Dörren till toaletten, som är den enda av två dörrar i huset som ej är original 1920-tal, ska bytas ut. Jag har köpt en begagnad originaldörr med glas som ska ersätta den gamla.

Sprätthöns

Jag hade Hedemorahöns och en tupp fram tills för några veckor sedan då en av hönorna försvann spårlöst. Just den där svarta hönan med lite brun krage runt huvudet brukade bete sig lite märkligt. På något vis hittade hon ett hål i hönsgården, trots att det är nät runt om som är nedgrävt. Varje dag gick hon och vankade utanför hönsgården och ville bli insläppt. Hon höll sig inne fram tills nästa dag då hon åter rymde. Fram tills en dag för några veckor sedan, närmare bestämt tre, då hon försvann. Räven tänkte jag, vi har fått höns och ankor uppätna förut av det lilla söta djuret. Men icke. I går var Anders och jag var för sig på besök i naturen norr om gården. På hemvägen råkade Anders se den svarta hönan, på kullen bakom stallet. Han såg också en liten gul kyckling som sprang in under sin mammas vingar. Tio minuter senare kom jag ridandes förbi och hade då svårt att missa hönan som gick på vägen med vad jag upplevde som ett myller av kycklingar. Snabb avsadling av hästen och hämtning av en kartong. Anders jag och barnen begav oss av för att hämta hem hönan och sätta kycklingarna i säkerhet från rovfåglar, rävar, katter bilar och hela den grymma verkligheten. På platsen där jag bara några minuter tidigare sett ett myller av kycklingar med tillhörande höna var det nu tomt. Vi frågade oss, hur långt kan en hönsfamilj förflytta sig och hur fort?



Vi började leta. Efter en stund hittade Anders hönan på en liten kulle, framför en sten och under långt gräs men bara tre meter från stora vägen. Några kycklingar avslöjade hon inte. Vi bestämde oss för att jag skulle lyfta hönan ner i kartongen och försöka "skyffla"med småttingarna. Flera kycklingar landade i kartongen men fyra sprang åt fel håll, mot brädhögar och stenrösen. Två infångades, två kvar. Vi satte hönan och de nu infångade kycklingarna i en stor bur och lämnade platsen. Planen var att hönan skulle locka till sig kycklingarna som var små nog att ta sig in genom gallret. Planen lyckades. Men hur många kycklingar tror ni att vi fick med oss hem? Betänk att en höna lägger ett ägg om dagen och bygger upp ett bo innan hon börjar ruva. Hönan måste få plats att värma alla äggen så att inga ruttnar. Äggen ska också klara sig från skator och rovfåglar under tiden som de ligger oskyddade från hönan.

Gissa antalet kycklingar!

Så här började det

De härliga bilderna kommer från en inventering som Upplandsmuseet gjorde 1982. Den första september tolv år senare tillträdde jag och min man på den lilla gården i Björklinge socken i Uppland. Vi var nu ägare till ett bostadshus från 1929, ett brygghus från 1901, en loge och äldre ladugård i vinkel, ett "garage" även kallat åsnehus samt tillhörande 11 äppelträd, körsbärslund, plommonlund, bärbuskar och ca 8 hektar åkermark.




Allt var inte perfekt men det fanns fördelar:

• Huset har WC



• Huset är stort med 160 kvadratmeter



• Tillräcklig areal för mina hästar



• En frisk och bra timmerstomme



• Helt tak



• Ny panel på huset



• Bra borrad vattenbrunn



• Fasaden var målad med slamfärg



• Fönstren är hela



• Många eldstäder



• Bevarade spegeldörrar invändigt



• Trevligt läge i landskapet



• Bra planlösning

Det fanns även nackdelar:

• Ett utdömt dusch och WC på nedervåningen



• WC saknas på övervåningen



• Gammal varmvattenberedare på 30 liter



• Isolering saknas i golven



• Värmesystem saknas



• Eldningsförbud i eldstäderna


• Stall saknas



• Brun opassande kulör på huset



• Opassande plåttak



• Ny fönster med annat format och indelning än ursprungligt

Fördelarna vägde över och gården blev vår. Nu flera år senare har vi systematiskt betat av flera av punkterna på minus listan och flera kvarstår. Genom att berätta om hur vi har tänkt och gjort kan jag kanske inspirera andra.

Fixarnisse i farten

I väntan på hovslagaren. Jag ska bara fixa till handtaget till stalldörren lite. Det har börjat sitta lite löst och behöver skruvas åt. Först måste handtaget monteras bort, sen kan man justera skruvarna. Jag försöker lossa brickorna som håller fast handtaget men det går jäkligt trögt, faktiskt händer ingenting. HMMM?

En inventering bland verktygen och jag kommer fram till att en rörtång är perfekt. Med rörtången får jag rejäl hävstång för att lossa brickorna. Tyvärr blir det lite väl bra kraft så massor med saker i låset går sönder istället.

Jag besökte Clas Ohlson för att köpa reservdelar, men i dagens konsumtionssamhälle borde jag ha lärt mig att man ska köpa nytt, nytt, nytt. Jag kom ut från affären med ett nytt handtag. Nu återstår bara att skruva ihop alla mina nya skruvar och pinnar igen och ta bort silvertejpen som jag tillfälligt har tejpat igen dörren med.

Skodilemma

Det är slutet av mars månad. Om åtta veckor är det slutet av maj. Mina hästar behövde nya skor just precis nu innan Rönningeritten. Och även om det snart är maj så var jag tvungen att se sanningen i vitögat och sko just här just nu. Snösulorna åkte naturligtvis av men broddarna blev kvar. Jag vågade inte välja sommarskor med enbart traktbroddar eftersom både Elettra och portello ska springa 8 mil på Rönningeritten. Just nu har vi skridskoplan på hela gården så de fyra broddarna behövs. Jag vet att om fyra veckor när jag står där med skor som är utslitna i tån där broddhålen en gång har varit så kommer jag at ångra dessa sönderborrade skor, men vad gör man när vinterna aldrig vill ta slut. 4 broddat ett tag till med andra ord.

Försäkringserbjudanden?

Här om dagen när jag var hemma blev jag uppringd av en försäkringssäljare från Folksam. Han frågade varför jag inte var helkund hos dem och jag svarade att jag har inte fått några bra villkor tidigare. Naturligtvis lät jag det trevliga mannen att räkna lite åt mej. Vår Subaru kunde han erbjuda för drygt 4000 kr om året mot nuvarande 2200.....
Volvon kunde han erbjuda för 6000 mot nuvarande 3000...
Han lät lite snopen och sa att han förstog varför vi inte var kund hos Folksam.

Ett rosa skimmer

Rosa tillhör inte en av mina favoritfärger, inte lila heller. Barnkläder har jag konsekvent försökt att köpa rosafria. Linnea gillar dessa färger och säger åt mej att jag måste lära mej gilla rosa. I morse hade hon en tröja med rosa i men den blev smutsig under dagen. Hon gillar rosa så mycket att hon gick hem från dagis utan tröja. Iklädd endast chockrosa vinteroverall gick hon hem för att leta efter en rosa tröja, vad gör man inte för att slippa klä sig i brunt, blått, grönt, randigt eller någon annan töntig färg som en mamma har hittat på?

Ponny eller inte Ponny

Jag har fått erbjudande om att ta över en lämplig liten barnponny. Ponnyn är både körd och riden och snäll. Jag frågade barnen vad de ville. Linne ville gärna ha en ponny men inte David vilket förvånade mej. David är ju ridgrabben i familjen. I går när jag skulle ut och rida ville David rida, han fick sitta framför mej i sadeln och vi red ganska länge, vi red framåt och bakot, runt runt, stannade och startade. När David satt där på hästen frågade jag återigen om han inte vill ha en egen Ponny. Nej sa David, jag vill bara ha en stor häst!

Wystalka - den lojala

Wystalka är den lojala flockmedlemmen. Hon håller sig gärna lite på avstånd och betraktar snarare än lägger sig i, hon trivs med en tydlig ledare. Självförtroendet är ganska dåligt och hon är därför alltid på sin vakt. Bäst trivs hon med Portello, de har utvecklats till riktiga parhästar och går gärna sida vid sida och äter i samma hög. Wystalka kommer väldigt långt ner på rangskalan och skulle aldrig göra en fluga förnär, däremot har hon tyvärr själv fått ta emot en hel del sparkar. Så illa att hon har blivit ihopsydd, opererad och behandlad på djursjukhus så ofta att hon borde få klippkort. Men alltid har såren läkt och ärren försvunnit. Wystalka tycks ha minst nio liv och har nu levt på "övertid"i ett år med tumörer i magen.
Det finns dock några få situationer då Wystalka har totalt övertag över situationen och utnyttjar det till max. Ett exempel är i sin box. Den häst som går förbi när Wystalka stoppar ut sitt huvud genom dörröppningen får se på en riktig piraya. Den främmande häst som under en ridtur går för nära Wystalka kan även den bli överraskad av ett par hovavtryck på bogen.
Men mest av allt är Wystalka ändå världens pålitligaste, lugnaste och säkraste häst man kan tänka sig. Hon fyller 20 år just i dag. Under sitt liv har hon tävlat distans upp till tio mil med ett lag SM silver, hon har varit turridningshäst, tränats i dressyr och hoppning, fått två fina föl, varit med på huberteatertusjakter och annat skoj, varit statist på både filminspelningar och teater, hon är utställd och B-premierad, hon har även stått i en monter på Älvsjömässan. Trots sin ålder så är Wystalka en ung häst som gärna galopperar och hoppar i skogen med de numera unga ryttarna som hon är läromästare åt.
Grattis och tack Sigrid för att jag får ha Wystalka i mitt liv!

Thomas Fogdö hos RKRK

Rönningens Kör och Ridklubb

Bjuder in till föredrag med Thomas Fogdö

Tisdagen den 1 mars i Vaksalaskolans matsal, Uppsala, kl 19:00.

Thomas Fogdö är skidåkaren som vann totala världscupen i utförsåkning 1993 och sedan föll olyckligt i Åre 1995 och blev förlamad. Idag arbetar Thomas som mental tränare och rådgivare. För oss kommer Thomas att prata om individens möjlighet att utveckla sitt tänk och sin mentala inställning, hur fördomar och bestämda tankar begränsar våra möjligheter att lyckas med det vi vill.

Parkeringsplatser finns i Centralgaraget vid Centralstationen i Uppsala, två kvarter från Vaksalaskolan.

Pris: 300 kr per person / 200 kr för medlemmar i RKRK.

Anmälan senast den 11 februari 2011. Du anmäler dig genom att sätta in beloppet på RKRK pg 49 09 830-4 och anger namn och telefonnummer

Vid mindre än 50 personer ställs föredraget in och inbetalda belopp återbetalas.

Välkomna

Mina galler igen

Mina svarta och vita gallerkusiner har fler släktingar i Uppland. Vid en titt i mina gamla bilder hittar jag till min förtjusning ett stall med exakt likadana galler. Bilden ovan är därifrån och bilden under är mina galler. Spannstallet vid Örbyhus slott är ett mycket representastivt stall från 1830-talet. Det uppfördes efter ritningar av Carl Christoffer Gjörwell som ridade en hel del andra byggnader vid Örbyhus under samma tid, och som även har ritat drottningens paviljong på Haga.
Stallet på Örbyhus är ritat för vagns- och körhästar medan arbetshästarna stod i ett eget stall. Stallet är helt bevarat och har inte som så många andra slottsstall byggts om till kaffe. Stallet har stått tomt sedan 1920-talet. Jag besökte och fotograferade stallet på Örbyhus 2001, men det är först nu som jag inser att mina spiltgaller är exakt likadana som de- kul! Var gallren är gjutna vet jag inte säkert men det kan vara på ett bruk som heter Näfveqvarns bruk.

Mina galler igen

Mina svarta och vita gallerkusiner har fler släktingar i Uppland. Vid en titt i mina gamla bilder hittar jag till min förtjusning ett stall med exakt likadana galler. Bilden ovan är därifrån och bilden under är mina galler. Spannstallet vid Örbyhus slott är ett mycket representastivt stall från 1830-talet. Det uppfördes efter ritningar av Carl Christoffer Gjörwell som ridade en hel del andra byggnader vid Örbyhus under samma tid, och som även har ritat drottningens paviljong på Haga.
Stallet på Örbyhus är ritat för vagns- och körhästar medan arbetshästarna stod i ett eget stall. Stallet är helt bevarat och har inte som så många andra slottsstall byggts om till kaffe. Stallet har stått tomt sedan 1920-talet. Jag besökte och fotograferade stallet på Örbyhus 2001, men det är först nu som jag inser att mina spiltgaller är exakt likadana som de- kul! Var gallren är gjutna vet jag inte säkert men det kan vara på ett bruk som heter Näfveqvarns bruk.

Bakom galler

Fascinationen för boxgaller började redan på gården i Falun där jag växte upp. I stallet där på Källviken hade det funnits ett spiltgaller av gjutjärn som förre ägaren bytte bort mot en stenmortel. De nya ägarna av gallret var Fam. Axelsson på Wilkesbacka gård. Varje gång vi besökte Wilkesbacka försökte vi förgäves att få byta tillbaka gallret mot en stenmortel. Som vuxen har jag på egen hand försökt att samla på mig några av dessa spiltgaller som jag tycker är så vackra. Nu har priserna börjat stiga för dessa ting som till min fasa ibland används i trädgårdar eller restauranginredningar. Mina första två galler (översta bilden) Köpte jag på annons från Västergötland för fem år sedan, de var svarta. Bara en vecka senare hittade jag två till exakt likadana men röda, platsen var Väring, även det i Västergötland. De fyra gallren har jag använt till min nuvarande boxinredning. 2007 var det dags för nästa fynd. Ett udda vitt galler som jag hittade på Gysinge byggnadsvård fick följa med hem, det är också mitt dyraste galler (hittills). Det vita gallret har jag ännu inte byggt in i någon box eftersom det har varit udda - tills nu. För en vecka sedan fick jag tips av en kompis att det fanns ett galler ute på Blocket. Gallret inköptes och transporterades via en kollega från Åkersstyckebruk. Väl hemma inser jag till min förtjusning att det nya svarta gallret är en kopia från samma gjutform som det vita. Supertjusigt kommer det att bli i någon ny box när båda gallren är uppmålade och fina!Mitt intresse för gamla stall kan jag ofta odla på arbetstid då jag besöker en del av landets främsta jordbruksegendomar. Här nedan bjuder jag på ett av mina favoritstall. Drottning Victorias stall från Tullgarn.

Bakom galler

Fascinationen för boxgaller började redan på gården i Falun där jag växte upp. I stallet där på Källviken hade det funnits ett spiltgaller av gjutjärn som förre ägaren bytte bort mot en stenmortel. De nya ägarna av gallret var Fam. Axelsson på Wilkesbacka gård. Varje gång vi besökte Wilkesbacka försökte vi förgäves att få byta tillbaka gallret mot en stenmortel. Som vuxen har jag på egen hand försökt att samla på mig några av dessa spiltgaller som jag tycker är så vackra. Nu har priserna börjat stiga för dessa ting som till min fasa ibland används i trädgårdar eller restauranginredningar. Mina första två galler (översta bilden) Köpte jag på annons från Västergötland för fem år sedan, de var svarta. Bara en vecka senare hittade jag två till exakt likadana men röda, platsen var Väring, även det i Västergötland. De fyra gallren har jag använt till min nuvarande boxinredning. 2007 var det dags för nästa fynd. Ett udda vitt galler som jag hittade på Gysinge byggnadsvård fick följa med hem, det är också mitt dyraste galler (hittills). Det vita gallret har jag ännu inte byggt in i någon box eftersom det har varit udda - tills nu. För en vecka sedan fick jag tips av en kompis att det fanns ett galler ute på Blocket. Gallret inköptes och transporterades via en kollega från Åkersstyckebruk. Väl hemma inser jag till min förtjusning att det nya svarta gallret är en kopia från samma gjutform som det vita. Supertjusigt kommer det att bli i någon ny box när båda gallren är uppmålade och fina!Mitt intresse för gamla stall kan jag ofta odla på arbetstid då jag besöker en del av landets främsta jordbruksegendomar. Här nedan bjuder jag på ett av mina favoritstall. Drottning Victorias stall från Tullgarn.