Vi har börjat få bra kontakt Igelkotten och jag. Han/hon har bott här i minst två vintrar och somrar. Första gången vi sågs satt kotten i kattmatskålen och jag blev lite häpen, det tog en stund innan jag lokaliserade fram och bak på objektet. Sen har vi stötts på på vintrarna då vi ibland av misstag väkt kotten ur vinterdvalan i hästarnas halmförråd. Men det var först i dag som vi kom varandra nära. Kotten låg på gräsmattan, skärrad efter att Juno skällt på den. Jag fick lite dåligt samvete och gick dit med lite kattmat. Matren dög. Därefter låg jag i gräset en stund (med kameran i högsta hugg) och kotten kom krypandes rakt mot mej utan att vara rädd. Lik som tack för maten hjälpte kotten sedan till med snigelrensning i trädgårdslandet. Äta eller ätas, det är det naturen går ut på. Mums!
