Vindskyddet färdigt - nästan

Två helger tog det att bygga klart vindskyddet i ridhästarnas hage. Det som fattas är målning men det låter sig inte göras nu när frosten har kommit. Med lite mera röd färg och vita knutar så blir det riktigt fint. Det är så härligt att komma hem från jobbet och se Portello och Wystalka stå och mysa under tak i regnrusket. Typiskt att när kameran kom fram så stack de all värdens kos. Framför det här vindskyddet är det sandad plan som hästarna gillar att rulla sej på.

Persedelvård

Jag hör till den (lilla) skara som gillar att putsa träns. Här om kvällen satt jag på golvet framför TV:n med fyra träns och lika många grimmor som putsades blanka. Till vardags använder jag alltid läderträns, på tävling blir det mest biotane. Mitt intresse för läder gjorde att jag för sisådär 15 år sedan gick en läderhantverksutbildning på Strömsholm. Utbildningen som varade ett halvår innehöll det mesta man behöver veta för att kunna sy sina egna träns och saker. Man kan däremot absolut inte kalla sig för sadelmakare, det kräver en utbildning under flera år och med gesällprov mm. Jag har ett antal handsydda träns, grimmor, sadelgjordar och faktiskt också en jättefin loksele som jag har gjort själv.
Att vara intresserad av läder och utrustning var inte heller någon nackdel när jag praktiserade på hovstallet under högstadiet. I praktikantuppgifterna låg att putsa ett stort antal seldon efter dagens träningspass.

Jag ska nu dela med mig av hur jag sköter mina träns för att få dem att hålla i långt mer än 15 år. Efter den dagliga ridturen gör jag oftast ingenting men om tränset är mycket smutsigt kan jag putsa av det med en fuktig trasa. Jag är inte förtjust i de där burkarna med fett som "både rengör och smörjer" min teori är att om man tar fett på smutsigt läder så stänger man in smutsen i porerna.
Några gånger per år så tar jag i sär alla delar av tränset för rengöring. Att ta isär är viktigt eftersom smuts ofta finns just runt spännena man använder ofta. Jag rengör med en mjuk svamp med ljummet vatten och sadeltvål eller vanlig såpa. På hovstallet använde man vanlig flytande tvål direkt i tvättvattnet. När lädret är tvättat med svamben torkar jag av med en torr trasa. Innan lädret har torkat helt så återfettar jag med antingen läderolja eller läderfett, gärna med bivax. Jag använder aldrig olja på sadlar eller stigläder eftersom de kan töja sig för mycket. Undantaget är helt nya stigläder som jag tycker mår bra av en skvätt olja.

Sköter du dina träns så här så går de aldrig sönder så att du får köpa nya.
Kaabas vardagsgrimma av läder fick jag i födelsedagspresent av min pappa 1988 till en häst som heter Katariina, då var Kaaba inte ens född.

Avlönat och oavlönat arbete

Liksom de flesta hästmänniskor så har jag två jobb. Ett som jag gör av med lönen på och ett där jag tjänar mina pengar. Detta inlägg handlar om det senare. Jag är 34 år och har aldrig haft ett fast jobb. Jag valde utbildning med hjärtat och inte med hjärnan. Detta val har orsakat både sömnlösa nätter och stora klumpar i magen. Min utbildning till "filosofie magister" eller Bebyggelseantikvarie som jag säger i dagligt tal leder inte raka spåret ut på arbetsmarknaden. Många år på universitet och stora skulder hos CSN är ingen garant för att få ett arbete. Några månader här och var har jag varit arbetslös mellan två jobb, men jag har nästan alltid haft arbete. Under en period på 5 år hade jag 12 anställningar hos en och samma arbetsgivare. Hos min nuvarande arbetsgivare har jag haft 6 anställningar sedan 2006. Som kortast två månader åt gången. Nu hade jag en halv månads anställning kvar och började få klumpar i magen - då precis får jag besked om en ettårig anställning - HURRA!

Jag känner mej så glad. Roligt arbete, underbara kollegor och bra lön i ett år till. Visst skulle en fast anställning kännas ännu bättre. Men jag har vågat ta huslån, vågat skafffa barn och vågar leva ändå, och litar på att jobb det får jag alltid på något sätt ändå.

Jag ser fram emot alla underbara miljöer som jag kommer att få se genom jobbet detta år. Kanske blir det några resor till Ottenby kungsgård, Svartsjö kungsgård och Vilhelminas djupa skogar.