En dag vid middagsbordet haspade jag ur mej hur bra det vore med ett vindskydd i hagen där "ridhästarna" går. Den andra hagen är utrustad med två vindskydd så det är lite obalans. Läget där vi bor är öppet och blåsigt så det känns skönt att hästarna inte står och huttrar när de ska in. Det finns färdiga vindskydd i byggsats, kostar en slant men går fort och lätt. -Aldrig sa Anders. Det går fort och lätt att bygga ett på plats, du får ett större vinskydd mycket billigare. Jo försökte jag men man ska ju ha tid också. Vi ska göra klart balkongen, göra ordning hallen, börja med det där sovrummet som skulle varit klart för fem år sedan och......
Det är tråkigt sa Anders, nu bygger vi ett vindskydd. Som fru till en man som faktiskt VILL bygga ett vindskydd åt MINA hästar kände jag att nu är det inte läge att vara bromskloss. Bild kommer när det är klart.
Den första september 2004 tillträdde jag och min man på den lilla gården i Björklinge socken i Uppland. Vi var nu ägare till ett bostadshus från 1929, ett brygghus från 1901, en loge och äldre ladugård i vinkel, ett "åsnehus" samt tillhörande 11 äppelträd, körsbärslund, plommonlund, bärbuskar och ca 8 hektar åkermark. Jag arbetar sedan 1991 som bebyggelseantikvarie. Här skriver jag om byggnadsvård, byggnadsrestaurering och om att omsätta teori till praktik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anders är verkligen händig (och då inte som de menar med händig i dessa trakter, Gästrikland, att man lixom inte har alla hästar hemma utan praktiskt lagd duktig person) Sigrid
SvaraRadera